Aktuellt hemma hos Lennart

Aktuellt hemma hos Lennart

Aktuella fall

Här i bloggen skriver jag löpande om aktuella fall, där jag hjälper hundar och deras människor att kommunicera bättre och träna fram önskade beteenden hos dem båda. Jag bjuder också på mina allmänna reflektioner, tankar och erfarenheter, både högt och lågt.

Läs mer på hemsidan hemmahoslennart.se

Bättre sent än aldrig

Tänkt och gjort i övrigtPosted by Lennart Sat, September 02, 2017 19:08:13

Hej vänner!

Det var längesedan jag skrev något här. Inte pga att det inte hänt något utan pga att det har varit mycket att göra. De hundfamiljerna jag hjälpt sen sista blogginlägget i mars har alla haft samma sorts konflikt med omvärlden. De hundarna har alla varit hanar men av olika raser, ålder och självklart bakgrund. Raserna har varit chihuahua, golden, schäfer, dobermann, fransk bulldog, amstaff/pitbull och cocopu. Åldern har varit mellan ca 1,5 - 8 år.

För närvarande har vi två amstaff/pitbull, en fralla och en dobermann som tränas här. Egentligen är frallan och dobermannen färdiga också men både vi och ägarna vill vara så säkra det går på att de reagerar som en sällskapshund borde vid möten. Frallan har haft ca 5 träningar här, dobermannen ca 10 och pitbullblandningarna ca 3-5. Av de senaste 10 hundarna har Ladys hjälp sponsrat 3 i olika grad.


Problemet hundarnas människor upplever är att de inte litar på att de kan "kontrollera" sina hundar när de träffar andra hundar. De känner också att de inte riktigt vet vad som kommer hända när ett hundmöte (kopplat eller okopplat) inträffar. Amstaff/pitbullblandningarna är räddade från miljöer där de troligen använts i hundslagsmål, antingen som kampare eller som träningsobjekt. De nuvarande ägarna vet inte riktigt deras bakgrund men kan gissa beroende på hur de hittats och i vilket skick. En är från Irland och en annan från Danmark. Båda familjerna har hund i familjen när de tar in sin adopterade hund. De befintliga hundarna är också omplaceringar.

Jag brukar ta ett samtal och en promenad med hundfamiljen första gången vi träffas. Har vi tur träffar vi på en annan hundfamilj och jag kan se vad och hur stort problemet är. Även när vi inte träffat hundar på promenaden kan jag utläsa hur hunden och dess människor tolkar och hanterar världen.

Så behandlingen för de senaste månaders hundar kan ni läsa i Rolex´s, Toms eller Caesars fallbeskrivningar. Hur snabbt och intensivt vi går fram beror på hundens personlighet och bakgrund, ”arv och miljö”.

För cocopun Janne tog det ett besök, - en halvdag med flocken för att han skulle hitta sin egna harmoni, - han är färdig och kan komma på pensionat här (eller nånannanstans). För kamphunden med oklart förflutet, Hugo, kommer det ta lite längre tid. Han är ung men väldigt bestämd. Han är dessutom mycket stark och har en vilja/målstyrning som ingen människa just nu bryter igenom. På hans pluskonto finns att han är under 2 år troligen, älskar människor och är lojal. Vi har en annan kamphund med samma oklara förflutna, Junior. Han är troligen något äldre än Hugo, har svagare kamphundsgener men har en fulare, tuffare uppväxt. Vi trodde att Junior skulle bli den svåra att få tillbaka till harmoniska hundlivet men Hugo är den svåra. Jag säger ”vi” för nu är det en till människa som hjälper hundarna som kommer hit.

Vi är numera jag och Elin. Elin har arbetat med hundar i olika konstellationer i runt 10 år. Jag lät inte henne bli fastanställd med flocken bara för att hon ville. Jag får förfrågningar om praktikanter, volontärer och liknande varje vecka. Jag gjorde det för att jag ser en ganska ovanlig och vacker talang hos Elin; Hon förstår många djur…och hon bryr sig om dem. En sådan människa kan prata med dem. Inget magiskt, - hon har bara bättre känsla och använder den. Jag har haft med Elin på beteendeträningar sedan i våras och hon gör sitt med bravur. Hon är mitt veto när jag inte är närvarande.

/Lennart



  • Comments(0)//blogg.hemmahoslennart.se/#post12

Fortsättningen av Tom, - deprimerad?

Rädd/Omtänksam?Posted by Lennart Tue, March 28, 2017 19:44:38

Fortsättningen av Tom, - deprimerad?

Slottskogen, en timmas promenad på en söndagseftermiddag med Tom och matte.

Hemma hos mig är det solsken och ett gäng plusgrader. När jag kommit till Slottskogen är det molnigt och ganska kallt. Men det är många med hundar som har bestämt sig för att att njuta av våren ändå. Tom går med matte och jag är en neutral part som umgås med Toms matte. När ett hundmöte nalkas är jag tyst och bara iakttar. Vi möter hund efter hund, Tom spetsar svansen i värsta fall. Det är inte aggressivt eller avskräckande för andra hunden. Tom är intresserad och i vissa fall vill ”visa upp sig”. Vi förföljer alla hundar vi hittar, - hans reaktion är ungefär densamma för alla. Jag är övertygad om att vi fått Tom att gå över gränsen till ”positivt nyfiken på hundar” från ”tar för givet att alla är potentiella fiender”.

Det kan vara svårt för hundägare att ta in att förvandlingen kan gå så fort. Ibland tänker de ”hunden luras, hen kan inte släppt sin tidigare inställning redan”. Men…hundar är inte långsinta, tänker inte på långsiktig logik etc. Deras uppfattning om omvärlden är mer specifik än generell. Om de blivit skrämd/hotad av en specifik individ/situation och vi kan visa att den inte är farlig numera kan de släppa känslan. En människa tänker ”ett hus ramlade ner över mig, - alla hus är livsfarliga”. En hund tänker ”ett hus ramlade över mig, - det specifika huset är livsfarligt”.

Tillbaka till Tom;

Vi förföljer de hundekipage vi träffar på. Toms matte blir mer och mer konfunderad över Toms välvilja. Vi tar vägen om lekplatsen och adderar massa leksugna barn. Tom är cool och viftar inte bara på svansen utan hela kroppen. En lekfröken upplyser oss om varför det är inga andra hundar på lekparken, - de är förbjudna där (f´låt fröken, vi visste inte).

Efter att vi förföljt/mött upp de hundar som fanns tillgängliga berättar jag för Toms matte att ”vi har lyckats, vi är så gott som färdiga”. De senaste två tillfällena har vi försökt reta Tom till att bli den hund han var när han hälsade på mig första gången, det går inte. Hans normalläge har gått från ”hundar är farliga, hugg bort dem” till ”hundar är mjuka, jag vill bara leka”.

Toms matte säger att Tom inte bara viftar på svansen numera, - hela kroppen viftar. Vi skiljs åt och jag säger jag till Toms matte att ”den här känslan måste upprätthållas hos Tom, håll honom inte borta från hundar”. Slå en signal om ni vill ha stöd i hundmöten i hundgårdar etc.

Tom och matte går mot bilen och iaf Toms kropp sjunger när de går <3

/Lennart

www.hemmahoslennart.se



  • Comments(0)//blogg.hemmahoslennart.se/#post11

Tvådagars boot camp för; Tom, - deprimerad?

Aggressiv/Sällskapssjuk?Posted by Lennart Sun, March 12, 2017 15:14:47

Fjärde besöket

Tom lämnas här på förmiddagen dag 1 utan ägare. Han skall hänga med dagisflocken tills kvällen dagen efter. Två heldagar och en natt där jag är hans människa och dagisflocken blir hans flock. Tanken är att vi skall komma framåt i hans utveckling snabbare. Vi skall försöka få honom att släppa rädslan och osäkerheten kring andra hundar. Han skall provoceras lite men det skall bara vara bra hundmöten. Han har redan visat att han vill umgås med hundar och kan släppa garden men det sitter långt inne. Vi skall försöka få känslan han har för snygga Melker att spilla över på andra hundar.

Han gillar människor och är trygg med dem. I två dagar har han endast mig att vända sig till, om han har förtroende för mig har jag makten att visa honom ”rätt väg”. Så fort han visar välvilja mot andra hundar berömmer jag honom väldigt tydligt. Så fort han tillåter andra hundar lukta och hälsa berömmer jag väldigt tydligt. Jag säger till de andra hundarna att de skall vara försiktiga runt honom. Jag berömmer de andra hundarna när de är mjuka mot Tom och låter honom ta sin tid att ändra inställning mot hundar. Jag kommer alltid vara i samma rum som Tom under de här dagarna.

Dag 1

Han är inbokad dagen då de lugnaste, något reserverade hundarna är här. Han får en munkorg på sig och jag låter flocken hälsa på honom hund för hund. Han är nyfiken men något defensiv. Efter alla hälsat tar jag ut dem på knappt en timmes promenad. Tom går kopplad, de flesta dagishundarna går okopplade för att Tom inte skall känna sig trängd. Efter promenad är det lunch och sedan lunchvila. Jag lägger mig i soffan, dagishundarna gör detsamma. Tom lägger sig bredvid soffan.

Efter nån timmas vila går vi ut i trädgårn och jag försöker få igång Tom att leka med de andra. Dagishundarna jagar lite bollar och går och sniffar in omgivningen. När det blir lite spring kommer Tom igång mentalt och springer efter de andra men stannar så fort han ”kommer på vad han gör”. Han vågar inte lita på sina känslor riktigt, men glädjen finns där. Jag låter dem umgås och vara utan min inblandning en stund. Tom blir mjukare i kroppen för varje minut som går och viftar på svansen, troligen utan att veta det själv. När det börjar skymma går vi in och dagishundarna börjar hämtas.

Tom är den enda hunden som övernattar och får sova i mitt sovrum.

Dag 2

Denna dag är det något kaxigare hundar som är här. Klara och Yatzy är två tikar som är mycket självsäkra och gärna provocerar andra lite. Toms nya bästis Melker är här också. Jag kör samma rutin som gårdagen, - alla får hälsa individuellt. Till slut är flocken samlad med Tom i vardagsrummet och de får en timmas umgänge innan promenad. Det svåraste är att få knappt ettåriga husky/schäfern Klara att hålla låg profil. Hon är tryggt omedveten om vad dåliga miljöer kan göra för en hunds välbefinnande. Tom ägnar en hel del tid åt att prata med Melker J

Efter promenad, lunch, vila släpper jag ut dem i trädgårn. Vid det här laget har Tom övergivit sin tidigare inställning till hundar. Han spänner sig inte, är mjuk i kroppen och försöker inte skrämma någon, - inte ens klumpiga Klara som gillar närhet. Han skäller av glädje och entusiasm. Han jagar bollar och hundar och släpper sina hämningar, - lever hundlivet!

Två dagars intensivträning har ändrat hans grundinställning. Alla hundmöten har initialt varit kontrollerade, lugna och positiva. Människan han har fått förlita sig på har varit med hela tiden. Han har alltid kunnat vända sig till mig och fråga ”vad nu?”. Jag har alltid berömt hans mjuka inställning tydligt och neutralt sagt ”nej Tom” när han varit taggig mot andra hundar. Eftermiddagen av andra dagen har jag låtit bl.a. Klara och Melker provocera honom. Tom har inte visat tecken på rädsla eller konflikt.

Nu kommer jobbet vara att repetera in känslan han lärt sig av andra hundar, i nya situationer. Tom kommer att ställas i samma situationer fast med matte, och husse. Efter det kommer Tom ställas i samma situationer med matte, husse och för Tom okända hundar, miljöer etc. Kika gärna på nya mjuka Tom i videona tagna andra dagen i boot camp.

/Lennart

www.hemmahoslennart.se



  • Comments(0)//blogg.hemmahoslennart.se/#post10

Fortsättning av analysen och träningen av; Tom, - deprimerad?

Aggressiv/Sällskapssjuk?Posted by Lennart Fri, March 10, 2017 19:06:42

Andra och tredje besöket

Båda besöken går ut på samma sak, - vi skall se om Tom skrämmer bort andra hundar endast för sin egen skull eller även för ägarnas skull. Vi vill även se hur djupt rotat det är. Vi vet att han går väldigt långt för att hålla andra hundar borta från dem, - ändå visar han nyfikenhet för dem. För att bena ut vad som är Toms känsloyttringar ”för egen säkerhet” och vad som är kopplade till relationen med ägarna separerar jag dem hos mig. Jag vet hur Tom reagerar vid hundmöten när matte Nova är med. Jag ser hur han tittar på henne så fort han inte är säker på om hon är säker på situationen. Han skyddar matte genom att skrämma bort andra hundar. Hittills har det funkat, - han skrämmer bort, - matte lever fortfarande, = hundlogik.

Jag säger till Nova att gå in i huset så Tom inte har henne att se och skydda. Jag sätter (fast) Tom i ett träd i min trädgård. Han har ca 1,5m koppel och vanligt halsband. Jag säger till honom att allt är ok och att han skall stanna. Jag går in i huset och hämtar en av mina dagishundar. Jag går ut med hunden i koppel och låter hennes doft nå Tom. Jag går runt där Tom sitter och observerar hans reaktion. Mina dagishundar är väldigt nyfikna på ”den nya” men vet samtidigt att de jobbar för mig, för tillfället. De är nyfikna, positiva men ödmjuka. Ibland får jag påminna dem om att de jobbar, - var inte för på.

Tom är nyfiken men mest defensivt osäker. Han vet inte längre vad andra hundar egentligen har för grundinställning. Hans kroppsspråk visar att han tar det säkra för det osäkra. Att andra hundar som närmar sig är ett hot. Han spänner sig, blåser upp sig och är redo att ”attackera”. Han vet inte att de är ett hot, han vill inte attackera men han tänker inte bli överraskad. Tom reagerar ungefär likadant oavsett vilken ras, ålder, kön etc. De hundar som hälsar ”offensivt”, med nos och nära blir han mest arg på. Hundarna visar tydligt när Tom pratat att de inte vill umgås med honom. Han är inte lika taggig när matte inte är med men för säkerhets skull skrämmer han bort hundarna ändå.

I slutet av tredje besöket skickar vi ut Melker med Tom i trädgårn. Tom blir kär!

Melker är en kastrerad blandning av schäfer, rottweiler och nåt annat. Melker är en mycket intelligent hund, dessutom luktar han väldigt gott tycker hanhundar med stark parningsdrift. Tom kan inte hålla sig från Melker och äntligen blir hans nyfikenhet starkare än hans farhågor för andra hundar. De jagar och leker ett tag och vi avslutar tredje besöket med en glad hundnyfiken Tom, även i sällskap av matte. Mellan andra och tredje besöket var det ca två veckor vilket är för långt. När det går mer än en vecka får man inte med sig framstegen till nästa besök. Vi bestämmer att nästa vecka skall Tom vara på boot camp hos mig och dagisflocken två dagar i sträck inklusive övernattning.

/Lennart

www.hemmahoslennart.se





  • Comments(0)//blogg.hemmahoslennart.se/#post9

Caesar, - fortsättningen!

Aggressiv/Sällskapssjuk?Posted by Lennart Thu, February 16, 2017 19:33:02
Caesar med ägare har varit här tre gånger och övat. Vi skall lära Caesar att hundar är snälla och att hans ägare ser till att han kommer träffa dem ofta. Han skall inte behöva känna varje hundmöte att han måste träffa hunden för det kan vara enda gången i hans liv. Han skall inse att husse och matte ser till att han får hänga med hundar fritt regelbundet, de tillgodoser hans behov.

Ägarna skall övas i att se hela skalan av humör/energi hos Caesar. De skall veta var på skalan han är och när det kommer gå överstyr. När det går överstyr blir Caesar nästan omöjlig att nå mentalt. Det betyder inte att han blir aggressiv men att andra hundar kan tolka det som aggressivitet och en negativ/farlig situation kan uppkomma, pga missförstånd. Som så många andra unga hundar med lite energi/testoseron- överskott så kan han fastna i sin bubbla av hög energi om han inte får lite guidning.

Det går inte att öva det här i en rastgård med okända hundar/ägare. Om man inte vet att man kan återfå kontrollen över sin exalterade hund skall man inte släppa den lös med andra. Det anser jag och även Caesars ägare, därför har de sökt sig till mig. När en (okänd) hund kommer hit för dagis/pensionat/träning/omplacering etc provar jag den under så säkra förhållanden som är möjligt. Först jag och hunden, sen jag, hunden och en av mina dagishundar, sen jag, hunden och en annan dagishund etc. Innan hunden eller ägarna ens får komma hit måste de ge mig hela hundens historia, levnadsförhållanden. När jag och hundarna godkänt den får den hänga med flocken, fritt. Eftersom jag har haft 100-tals olika hundar hos mig, och alltid i flock har jag sett och kan läsa skalan av humör/temperament/glädje/aggressivitet bättre än om man endast umgås med samma hundar hela tiden.

Ägarna (och jag) har fått se hela Caesars energi upp till då han (nästan) inte kan nås. Vi har använt oss av de bästa lockbetena som finns; husky/schäfertiken Klara, knappt ett år, rottweiler/schäfer/colliehanen Melker, drygt tre år. Till det har vi ibland gräddat med tre ridgebackshanar, en dansksvensk gårdshund, en cocopuhane på två år och en 70-kilos mycket trygg kaukasisk oftjarkahane på runt 8 år.
När ägarna har sett Caesars skala har jag gett dem ett kommando som de skall använda för att stoppa hans energi/initiativkraft. När de säger kommandot skall Caesar tagga ner och "lämna över" till ägarna. Han skall veta att då får han inte ska "gå längre", hans människor vill att han går ner i energi och initiativkraft. De tvingar honom inte till något, de rör inte Caesar fysiskt. Men de berättar med (kommando) röstläge, kroppsspråk att de inte tycker om att han är där han är mentalt. Så fort han lämnat över ansvaret/taggat ner beröms han i neutral, låg ton. Caesar älskar sina människor och deras beröm är det bästa han kan få, - han känner det. När han återfått kontrollen över sin kropp, typ, kan ägarna skicka ut honom i leken igen med de andra.

Det här leder även till ett par andra positiva saker som ägarna önskat;
Caesars ägare vill att Caesar skall vara en sällskapshund. Han skall älska livet och därigenom göra livet för andra bättre, skapa harmoni där han är. Nu när Caesar känner att hans människor tar hand om hans behov kan han slappna av. Skillnaden i hans kroppsspråk från första besöket här till tredje, fjärde är väldigt stor. Han har lämnat över ansvaret för de allvarliga/tråkiga sakerna till sina människor. De visar glädje när han gör det (berömmer när han är mjuk mot hundar, när han viftar på svansen mot nåt helt främmande etc).

Matte frågade vid slutet av sista besöket om jag tyckte de var redo att gå in i rastgården igen. För det första så är jag så glad över att vissa hundägare tänker så, Negin, - du är duktig!
För det andra så tänkte jag i början på mötet att "nu kan hon". Eftersom hundar är levande, tänkande varelser kan man aldrig till 100% veta hur de gör. Man kan däremot bry sig så mycket det går för att göra varandras liv bättre.

Det här berättade Negin för oss efter sista besöket smiley

https://www.facebook.com/negin.vahebi?pnref=story



  • Comments(0)//blogg.hemmahoslennart.se/#post8

Tom, - deprimerad?

Aggressiv/Sällskapssjuk?Posted by Lennart Sat, February 04, 2017 14:33:30

Tom

Tom hämtades av Nova och Niklas när han var 4 månader gammal. Efter två månader hos husse och matte börjar han på ett kommersiellt dagis. Första året går de valpkurs, rallylydnad och hundmöteskurs. Andra året går de tävlingslydnad och agilitykurser. Han vistas ibland i rastgårdar och det går ok. Han aktiveras av husse och matte och hänger med på lite löpning och cykelturer utöver promenader.

Det mesta fungerar som det skall tills Tom är ungefär 1,5 år. En intelligent unghund kommer att utmana och utforska världen och tar egna beslut. Han kommer ifrågasätta hundar och människor i hans omgivning. Eftersom han sitter i en lokal med 50-60 andra hundar på dagarna lyssnar ingen människa på honom. På ett kommersiellt hunddagis i den storleken finns det två anställda, och några praktikanter (många i övre tonåren). Nya praktikanter slussas dit varannan vecka av Arbetsförmedlingen. Praktikanterna används mestadels till långpromenaden och städningen. AF ser på så sätt till att de stora hunddagisena går runt. Incitamentet till att stoppa in 40-60 hundar i en f.d. lagerlokal med två anställda är självklart inte kärlek till hundar, - incitamentet är pengar.

De flesta hundar mår inte så bra i sådana situationer. Tom börjar må dåligt troligen nånstans när han är ca 1-1,5 år. Han protesterar genom att skälla och försöka ta sig därifrån. Hunddagiset blir för honom en negativ plats så han blir helt enkelt arg där. Han bråkar med hundar och ibland människor. Nu uppmärksammar de anställda honom, för han ställer till med problem, - han väsnas och tar tid. Han förstår vad som kan få en människa att äntligen se honom på dagarna, - han skäller. Dagispersonal har ett par alternativ när en hund beter sig som en…hund. Sätta hunden nånstans långt bort för att slippa höra skällandet eller spruta vatten på hunden. Det finns inte intresse eller tid att lösa hundens problem. Mer än hälften av hundarna som är och har varit dagishundar hos mig är utkastade från stora dagis eller flyttade hit då ägarna förstått hur illa de mår där.

Tom får byta dagis.

Nytt dagis, nya anställda, nya 2-veckors praktikanter för hunden är resultatet. Självklart har inget förändrats för honom, bara platsen. Han får fortfarande inte utlopp för sin personlighet, ingen har tid att se just honom. Han bråkar med hundar och sätts i ”isolering” på dagiset.

Han sitter inlåst i en box på dagis ensam, i 4 månader.

Det senaste året har det han varit med om på dagis börjat visa sig utanför dagiset också. Han vill så gärna träffa de andra hundarna på dagiset men får inte. Till slut blir han arg på omgivningen han inte får träffa. Eftersom han inte får umgås med hundarna tappar han kopplingen till dem, kommer kanske inte ihåg om de är hot eller ej. Det han vet är när han känner lukten av hund så blir han (och människorna runt om) arga. Han tar det säkra för det osäkra och tolkar andra hundar som hot. Efter ett tag blir han likgiltlig mot omvärlden.

Husse Niklasl funderar under den här tiden på om han är deprimerad.

En hund eller människa eller annat djur som ställs inför ett odödligt motstånd mot det de vill kommer till slut ge upp. För vissa tar det dagar, för andra tar det en livstid. För Tom tog det troligen 1-1,5 år. Från det att han var ca 1 år tills han sattes ensam i bur på hunddagis. Där någonstans gav han upp, han blev deprimerad. När han inte orkade slåss mer så gav han upp, - han bryr sig inte längre.

Idag kommer en hundrastare hem till honom på dagen. Inte optimalt men mycket bättre än kommersiellt dagis.

Första besöket

Nova, Niklas och Tom hälsar på när det inte är andra hundar här. Vi tar en promenad och pratar om vad Tom varit med om och vad husse och matte vill uppnå. De vill undersöka om han är aggressiv och hur sköta interaktionen med andra hundar. De säger det inte rätt ut men de undrar också lite vad som hänt honom på de stora hunddagis han varit på. Nova har gett mig en utförlig beskrivning av Toms liv. De förstår inte riktigt vad som är orsak till vad. Jag berättar att det är inte ovanligt att ”vakna” hundar inte klarar av förvaringen som stora dagis är. De måste få kontakt med människor och interagera med andra hundar för att känna sig tillfreds. Viktigast brukar vara kontakten med människor.

Vi bokar ett nytt möte där vi skall undersöka hur Tom agerar med andra hundar och hur mycket av ”aggressiviteten” som är äkta. Då skall vi också se om han agerar annorlunda när han inte har husse eller matte bakom sig.

/Lennart

www.hemmahoslennart.se











  • Comments(0)//blogg.hemmahoslennart.se/#post7

Caesar, cane corso med attityd

Aggressiv/Sällskapssjuk?Posted by Lennart Sat, February 04, 2017 13:52:39

Caesar

Ägarna till den här fina killen hörde av sig.


Negin och Christopher har en 15 månaders Cane corso hane, för tillfället kemiskt kastrerad. De vill träna honom på hundmöten under kontrollerade former. Han blir lite nervig och gnäller, rycker och drar. Eftersom det är en stor hund anser ägarna det extra viktigt att de har koll på läget. Vid koppelpromenader slits han mellan lusten att utforska världen, dess medborgare och lojaliteten till matte. De vet att de kan inte släppa honom lös med andra hundar och samtidigt hålla ”kontakt med honom”.

De vill känna att även om distraktioner som andra hundar, cyklar, bilar dyker upp så kan de kontrollera honom, få honom släppa omgivningen och fokusera på den som sitter i andra sidan kopplet. De vill även känna samma säkerhet om de släpper honom okopplad i en hundrastgård exempelvis.

Första besöket

Första besöket kör vi som vanligt utan andra hundar. Vi tar en (koppel)promenad i områden jag känner till och jag iakttar hur hunden och ägarna beter sig. Vi går en halvtimma drygt, möter inga andra djur men Caesar är nästan hela tiden utanför oss i sitt medvetande. Han drar egentligen inte i kopplet. Men han känner att vissa saker är för intressanta att hoppa över. Varje gång han drar i sitt koppel och når slutet drar Negin tillbaka. Jag berättar att om jag skulle hetsa en hund att anfalla nåt hade jag ryckt i kopplet. Vad vill Negin uppnå, ett lugn hos hunden? Efter hon besökt skamvrån berättar jag att troligen 95 % av hundägarna gör som henne. Det är självklart fel om man skall lära hunden nåt, men rätt om man vill agera ut sitt missnöje.

Caesar vill bara upptäcka, men eftersom han är ganska stor, mycket testoseron (trots kem kastr) så blir han ett orosmoment hos ägare och omgivning.

Analysen är att han tycker att nyhetens behag med andra hundar, och ovanan med dem i kombination med hög testoseronhalt gör honom till en troublemaker. Hans och hunden Abels historia är ganska lik. Största skillnaden är att startsträckan för en boxer är kort jämfört med en cane corso. En boxer taggar ner snabbare dessutom.

Nästa möte skall jag skapa situationer där jag kan se hur Caesar reagerar. Det är en sak att höra det beskrivet av ägarna och en annan att se det själv.

/Lennart
www.hemmahoslennart.se

  • Comments(0)//blogg.hemmahoslennart.se/#post6

Feedback från hundägaren

Aggressiv/Sällskapssjuk?Posted by Lennart Sat, February 04, 2017 11:57:34

Uppdatering från Sofia & Rolex

Den här feedbacken kom från hundfamiljen efter andra besöket. Rolex hade då inte umgåtts fritt med dagisflocken än. Kan vara intressant att läsa hur hundägaren uppfattar resultatet av träningen. I det här stadiet har vi inte gjort något med Rolex eller lärt honom något. Vi har bara iakttagit hur han och matte agerar i sällskap av annan människa (jag) eller reagerar på andra hundar. Det är ibland lätt att glömma att det är mestadels hundägarens sätt att agera med hunden och omgivningen vi justerar.

De framsteg Sofia berättar om nedan beror på kunskap och insikter hon fått på endast två besök här. Hon har efter det ändrat sin kommunikation med Rolex och sitt agerande. Det enda kommunikationen med Rolex vid besöken är att jag sagt "nej" när han markerat inomhus.

Hej Lennart!

Rolex har gjort så många framsteg och det glöms snabbt när något beteende ”försvinner/rättas till” så kan vara lite roligt att skriva.

Olyckor inne har inte hänt på jag vet inte hur många veckor. Inte sedan sist vi sågs iaf. Man hinner ta på sig på morgonen, borsta tänderna och i lugn och ro ta på sig alla vinterkläder som behövs innan vi går ut UTAN att han börjar strosa runt och behöver kissa/bajsa. Fantastiskt!

Möten med hundar på kvällen i mörker är extra jobbigt. Tror han blir riktigt rädd och han har bitit både mig och Robin i benet ett par gånger. Då har vi enbart vänt oss om och inte försökt ta tag i honom eller liknande. Inget som gör ont, men själva grejen är lite tråkig. Koppelträningen går bättre och jag visar mitt missnöje när han drar förbi mig (som en flockledare skulle göra). Jag har vid något tillfälle, när han blivit arg/rädd/orolig i ett möte på håll, släppt efter kopplet, ställt mig med ryggen mot hunden som går förbi på håll, och låtit honom springa fram den bit kopplet räcker. Märkte då att han snabbt gick fram men sedan till min sida och skällde, men visade så tydligt då att han var osäker. Jag sa inget och stod enbart kvar och tittade åt ett annat håll och berömde honom när han enbart stod lugnt och tittade. Senare på samma promenad mötte vi samma hund igen på gatan och vi gick på samma trottoar och han stissade upp sig lite igen. Tanten med andra hunden lät mig lugna rolex och de fick hälsa. Gick hur bra som helst. Tacka vet jag hundägare som ger en extra minut av sin tid för att hjälpa oss.

Hon vart förvånad att hennes hund inte ”red” Rolex som han tydligen brukar göra, men jag tror han i detta tillfälle lärde Rolex att han var snäll. Hundar är fantastiska! Han har även hälsat och promenerat en kort bit med en hoppis 5 årig Samojed, 2 chihuahua hanar 2 och 3 år gamla, en 9 årig pudel och jack russel tik. Det är de vi hunnit möta som velat hälsa sedan du uppmanade mig att öva på att hälsa. Varje gång är han jättesnäll när de väl får hälsa, men stressad innan. Vet inte hur jag ska få honom lugn innan, för han måste ju även lära sig att jag inte alltid kommer låta honom hälsa.

Han har även träffat Robin mormors nya lilla Smulan. Hon är 6 månader gammal, Yorkshire terrier, tik. Det var på lilla julafton och Lemon (cockerpoo) var också med. Vi möttes upp på promenad först så de fick hälsa! Just det! Då var det en annan sån vit liten terrier som många tanter har som han hälsade på utan att stressa upp sig innan!
Iaf, Rolex älskade Smulan och ville vara med henne helatiden, visade att han var snäll, höll avstånd, var i lekposition eller på rygg. Vid ett tillfälle var Rolex Lemon och Smulan i köket och Lemon var lite laddad och gjorde ett utfall med visade tänder mot smulan. Då gick Rolex emellan och markerade mot Lemon och ställde sig stolt och skyddade smulan!! Lät henne vara meter ifrån men höll koll på Lemon. Ashäftigt!! Så stolt.



Han har också visat Lemon vid ett tilläflle att han inte vill leka. Då ställde han sig med ryggen mot honom och tittade snett. Lemon fattade vinken och jag berömde Rolex (hoppas det var rätt, ville visa att han har rätt att bestämma när han inte orkar leka mer).
Han är den snällaste vovven, bara väldigt rädd och energisk. Jag försöker så gott det går att visa med det jag tror är rätt. Snart när vädret blir mildare kommer han uppskatta längre promenader igen och fler vovvar kommer synas på gatorna så kanske blir lättare att öva då. 29 jan börjar även unghundskursen så vore toppen om vi hann med ett möte innan så jag boostas lite extra innan dess


Så mycket som jag lärt mig om honom på bara denna korta tid är helt otroligt roligt. Även hur jag tänker i olika situationer mot förut. Känns så roligt och hoppas att vi i framtiden kan testa en dagisdag/inackordering.

Ha en fin dag!

/Sofia & Rolex







  • Comments(0)//blogg.hemmahoslennart.se/#post5
Next »