Aktuellt hemma hos Lennart

Aktuellt hemma hos Lennart

Aktuella fall

Här i bloggen skriver jag löpande om aktuella fall, där jag hjälper hundar och deras människor att kommunicera bättre och träna fram önskade beteenden hos dem båda. Jag bjuder också på mina allmänna reflektioner, tankar och erfarenheter, både högt och lågt.

Läs mer på hemsidan hemmahoslennart.se

Nytt år, - bättre liv!

Tänkt och gjort i övrigtPosted by Lennart Fri, January 06, 2017 19:27:40

Nytt år, bättre liv!

Sexton timmar in på nya året tog jag årets första självis. Första blogginlägget och första bilden på detta för mig nya forum skulle egentligen handla om hunden Rolex med matte Sofia. Vi skulle ha vårt tredje beteendeträningstillfälle i måndags. Jag fick boka om det i söndags, motvilligt.


Skillnaden mellan mina vänners analys och min egen av varför jag låg fixerad på en brits på akuten gjorde att jag fått rannsaka mig lite.

Det som hänt är att jag var rädd att mina solceller på taket skulle blåsa bort av oväder. Min elfirma hade dessutom kopplat bort en av dem så den kunde jag ta ner. Taket är relativt brant, plåt. Är taket torrt är fästet inga problem. Jag har klättrat en hel del sportklättring och har hyfsad koll på friktion. Jag tar med en påse verktyg, kliver upp på stegen, känner på fästet. Det funkar, gummiskor på och inga handskar. Klättrar upp de 4-5 metrarna till skorsten och plan mark. Ser över kopplingarna, tar bort den överflödiga solcellen, det börjar mörkna lite och känner regn i luften. Kikar genom så resterande solceller sitter där de ska.

Går tillbaka till framsida huset och kikar ner på takplåten, som nu svettas lite. Det är nån plusgrad och fuktigt. Skulle självklart tagit med ett rep upp men tiden räcker ju inte till allt. Funderar på lösningar, ringa nån och be dem komma hit och kasta upp ett rep..?..dra loss antennkabeln och använda den som…ehh...orka. Jag sätter mig ner på rumpan, sätter gummidojjorna i taket, fingrar på de små skruvarna i takplåten. Kan jag bara hasa mig ner 4-5 meter till entretak och stupränna så är det lugnt, jag kan hoppa därifrån, stegen står ju där också..men om jag tappar fästet,- vad skall jag gör…då släpper fästet

Jag har 4 meter ruschkana på plåt i 40 graders vinkel, sedan ett fall på 3-4 meter till betongplattorna. Mitt liv passerar inte revy. Tiden går dock plågsamt sakta mot sitt, mitt slut. Jag vill inte landa på fötterna, - fötter och ben kommer krossas och jag behöver dem för att promenera med min flock. Jag vänder mig om nånstans i mitten av ruschkanan för att ligga med ansikte och händer mot underlaget, försöker förgäves gripa tag i nåt som jag vet inte finns, skruvhuvudena är för små…

Skit samma, - landa inte på fötterna tänker jag med armarna om huvudet, när jag lämnar ruschkanan, entretaket touchar mina fötter, och skickar upp dem i skyn och jag landar på huvudet och vänstra axeln. DUNK säger skallen.

Min analys av det som hänt är att jag struntade i att vara säker, för som ensam kostar det mycket tid och energi. Jag försökte lösa saker snabbare än bra. Jag visste när jag satte mig ner att det var stor risk. Men jag visste också att jag är ensam och ”måste” lösa alla situationer själv, - säkert eller snabbt.

Kommentarerna från mina vänner var mer åt hållet ”ge fan i att fixa allt själv”,” be om hjälp” osv. Du måste sluta sätta dig i situationer där du är ensam i stor risk.

Så förutom att år 2017 skall bli det hittills bästa hundåret så skall det även bli året då; det hittas någon som håller min stege, håller i andra änden av repet, lagar det jag inte kan och håller mig borta från hala tak. En flickvän med andra ord. Förutom att syssla med vanliga flickvänsgrejjer blir du även en livräddare. Du bör vara yngre än mig, gilla hundar...+ poäng om du även gillar Lennartar. Sjukvårdsutbildning är bonus ;-)

/Lennart 2017





  • Comments(2)//blogg.hemmahoslennart.se/#post0