Aktuellt hemma hos Lennart

Aktuellt hemma hos Lennart

Aktuella fall

Här i bloggen skriver jag löpande om aktuella fall, där jag hjälper hundar och deras människor att kommunicera bättre och träna fram önskade beteenden hos dem båda. Jag bjuder också på mina allmänna reflektioner, tankar och erfarenheter, både högt och lågt.

Läs mer på hemsidan hemmahoslennart.se

Caesar, - fortsättningen!

Aggressiv/Sällskapssjuk?Posted by Lennart Thu, February 16, 2017 19:33:02
Caesar med ägare har varit här tre gånger och övat. Vi skall lära Caesar att hundar är snälla och att hans ägare ser till att han kommer träffa dem ofta. Han skall inte behöva känna varje hundmöte att han måste träffa hunden för det kan vara enda gången i hans liv. Han skall inse att husse och matte ser till att han får hänga med hundar fritt regelbundet, de tillgodoser hans behov.

Ägarna skall övas i att se hela skalan av humör/energi hos Caesar. De skall veta var på skalan han är och när det kommer gå överstyr. När det går överstyr blir Caesar nästan omöjlig att nå mentalt. Det betyder inte att han blir aggressiv men att andra hundar kan tolka det som aggressivitet och en negativ/farlig situation kan uppkomma, pga missförstånd. Som så många andra unga hundar med lite energi/testoseron- överskott så kan han fastna i sin bubbla av hög energi om han inte får lite guidning.

Det går inte att öva det här i en rastgård med okända hundar/ägare. Om man inte vet att man kan återfå kontrollen över sin exalterade hund skall man inte släppa den lös med andra. Det anser jag och även Caesars ägare, därför har de sökt sig till mig. När en (okänd) hund kommer hit för dagis/pensionat/träning/omplacering etc provar jag den under så säkra förhållanden som är möjligt. Först jag och hunden, sen jag, hunden och en av mina dagishundar, sen jag, hunden och en annan dagishund etc. Innan hunden eller ägarna ens får komma hit måste de ge mig hela hundens historia, levnadsförhållanden. När jag och hundarna godkänt den får den hänga med flocken, fritt. Eftersom jag har haft 100-tals olika hundar hos mig, och alltid i flock har jag sett och kan läsa skalan av humör/temperament/glädje/aggressivitet bättre än om man endast umgås med samma hundar hela tiden.

Ägarna (och jag) har fått se hela Caesars energi upp till då han (nästan) inte kan nås. Vi har använt oss av de bästa lockbetena som finns; husky/schäfertiken Klara, knappt ett år, rottweiler/schäfer/colliehanen Melker, drygt tre år. Till det har vi ibland gräddat med tre ridgebackshanar, en dansksvensk gårdshund, en cocopuhane på två år och en 70-kilos mycket trygg kaukasisk oftjarkahane på runt 8 år.
När ägarna har sett Caesars skala har jag gett dem ett kommando som de skall använda för att stoppa hans energi/initiativkraft. När de säger kommandot skall Caesar tagga ner och "lämna över" till ägarna. Han skall veta att då får han inte ska "gå längre", hans människor vill att han går ner i energi och initiativkraft. De tvingar honom inte till något, de rör inte Caesar fysiskt. Men de berättar med (kommando) röstläge, kroppsspråk att de inte tycker om att han är där han är mentalt. Så fort han lämnat över ansvaret/taggat ner beröms han i neutral, låg ton. Caesar älskar sina människor och deras beröm är det bästa han kan få, - han känner det. När han återfått kontrollen över sin kropp, typ, kan ägarna skicka ut honom i leken igen med de andra.

Det här leder även till ett par andra positiva saker som ägarna önskat;
Caesars ägare vill att Caesar skall vara en sällskapshund. Han skall älska livet och därigenom göra livet för andra bättre, skapa harmoni där han är. Nu när Caesar känner att hans människor tar hand om hans behov kan han slappna av. Skillnaden i hans kroppsspråk från första besöket här till tredje, fjärde är väldigt stor. Han har lämnat över ansvaret för de allvarliga/tråkiga sakerna till sina människor. De visar glädje när han gör det (berömmer när han är mjuk mot hundar, när han viftar på svansen mot nåt helt främmande etc).

Matte frågade vid slutet av sista besöket om jag tyckte de var redo att gå in i rastgården igen. För det första så är jag så glad över att vissa hundägare tänker så, Negin, - du är duktig!
För det andra så tänkte jag i början på mötet att "nu kan hon". Eftersom hundar är levande, tänkande varelser kan man aldrig till 100% veta hur de gör. Man kan däremot bry sig så mycket det går för att göra varandras liv bättre.

Det här berättade Negin för oss efter sista besöket smiley

https://www.facebook.com/negin.vahebi?pnref=story



  • Comments(0)//blogg.hemmahoslennart.se/#post8